Naturligt eller syntetiskt

Naturligt eller syntetiskt - vad döljer sig i kosttillskott och förblandningar?

11 januari 2015 publicerade Battle Creek Enquirer en artikel där Dr. Pete VanVranken slår larm om kopparsulfat i sällskapsdjurfoder.

(http://www.battlecreekenquirer.com/story/news/local/2015/01/11/battle-creek-vet-crusades-help-keep-dogs-healthier/21523561/)

 

Jag skrev ett blogginlägg om artikeln och många läsare blev upprörda och oroliga.

Tyvärr är oron befogad. Och i vilken utsträckning den är befogad blir skrämmande klar när man börjar sätta sig in i vad syntetiska näringsämnen egentligen är för något och vad de stäler till med i både djurs och människors kroppar.

 

 

Jag har ju alltid förespråkat naturliga kosttillskott, där näringsämnen (vitaminer, mineraler, spårämnen, antioxidanter m.m.) förekommer naturligt, i sin organiska form. Tillskott som t.ex. bärpulver av olika slag, som är späckade med näring, naturens egna multipreparat. Även nässelpulver är en sån där härlig naturtillgång, som bjuder på de flesta näringsämnen, i sin naturliga form, som kroppen känner igen och kan använda utan att ifrågasätta. Näringen tas upp och eventuellt överskott kommer ut den naturliga vägen. När började vi egentligen att nedvärdera och kvacksalveriklassa mat som näringskälla och istället blint förlita oss på pulver och piller?…

 

Jag har alltid starkt ifrågasatt kosttillskott som består av syntetiska näringsämnen. Det är min övertygelse att naturen inte kan manipuleras. Alla försök straffar sig. Domen kanske dröjer, ibland flera generationer, men den kommer. ”Det kommer i kakan, sa han som sket i degen”…

 

En hemsk, gnagande tanke börjar växa till sig inom mig, en varningsklocka ringer: Tänk om alla syntetiska näringsämnen är, om inte den enda, så kanske en starkt bidragande orsak till att både människor och husdjur bara blir sjukare och sjukare? Vi - i alla fall vi här i trygga norden - lever i högsta välfärd, vi har ett överflöd av den bästa maten, vi har den bästa vården, butikshyllorna dignar av näringstillskott av alla de slag. Och allt detta kan ändå inte göra oss friska?

 

Det här är ett oerhört komplext ämne, som jag skulle kunna skriva oändligt mycket om. Jag skummar bara på ytan i den här artikeln, men jag är rädd för att det blir alldeles för mycket text ändå…

Men det här är viktigt, så försök hänga med mig till slutet. Och läs gärna vidare i källorna och forska vidare på egen hand.

 

 

Kopparsulfat som exempel

Kopparsulfat är koppar som via en kemisk process, reagerats med svavelsyra för att bilda ett kopparsalt = kopparsulfat.

 

Mineraler i saltform är något som växter tillgodogör sig ur jorden. Mineralsalterna omvandlas sedan av växterna via fotosyntesen och blir till ofarliga näringsämnen för de djur och människor som äter dem. För växter är alltså mineralsalter naturligt. Men mineralsalter är inte naturligt för djur och människor. Det är inte meningen att vi ska äta jord! De mineraler vi ska konsumera, via våra föda, är bundna till peptider och det är alltså i denna, organiska form vi ska få i oss våra mineraler. Kopparsalt kan alltså aldrig behandlas i kroppen på samma sätt som organisk koppar som ingår i ett livsmedel.

Intressant är, att när kopparsulfat inte blir till mineraltillskott för människor och djur, så används det bl.a. som avloppsrening och för att framkalla kräkning vid förgiftning.

(Läs för säkerhets skull säkerhetsdatabladet från Swed Handling Chemicals om hantering av kopparsulfat: http://www.swedhandling.com/pdf/187.pdf)

 

Trots detta så anses tyvärr mineraler i saltform, sulfater, vara naturliga. Det påstås fortfarande i stor utsträckning att kroppen inte märker skillnad på sulfater och organiska mineraler. Men det stämmer inte. Kan inte stämma! Den slutsatsen tar ju inte hänsyn till alla de enzymer, prekursorer (föregångare), koenzymer, antioxidanter, spårämnen, aktivatorer och andra naturligt förekommande mikronäringsämnen som hänger samman med det organiska näringsämnet i dess naturliga form.[1]

 

 

”Den kemiska formen av en mineral är en viktig faktor för dess absorption och biotillgänglighet… det finns belägg för att formen i vilka mineraler intas påverkar absorptionen. Till exempel, partikelstorleken, ytarean och lösligheten av ett ämne påverkar dess utspädningshastighet… I många fasta födoämnen är näringsämnen inte fria, utan fast bundna i livsmedelsmatrisen…”[2]

 

 

Kopparsulfat är bara ett exempel. Samma sak gäller för de flesta andra mineraler och spårämnen också. I kommersiella tillskott eller foder/livsmedel förekommer de sällan i sin organiska, fotosyntetiserade form, de förekommer antingen i form av mald sten (t.ex. kalksten/kalciumkarbonat) eller så är de kemiskt processade och isolerade.

Varför? För att det är billigt förstås!

 

 

Kelaterade mineraler

Jag vill snabbt beröra kelaterade mineraler, bara för att klargöra att inte heller dessa är ”naturliga mineraler”. Det rör sig även här om mineraler som isolerats från en källa på kemisk väg. Men skillnaden är att kelaterade mineraler har bundits vid aminosyror. Man försöker alltså efterlikna det sätt på vilket mineraler förekommer i föda. Detta gör att kelaterade mineraler tas upp betydligt lättare av kroppen. Jag är däremot inte lugnad av detta, på något vis. Det faktum att man genom en kemisk process, binder något oorganiskt vid något organiskt = kelatering, gör inte mineralen hälsosammare eller naturligare. Jag skulle vilja säga att det är precis tvärtom! Ju mer man anstränger sig för att manipulera naturen, desto hårdare slår den tillbaka.

 

Syntetiska vitaminer och antioxidanter

Tyvärr är det samma visa med vitaminer och antioxidanter. De allra flesta kosttillskott innehåller vitaminer som är derivat (något som utvunnits från en källa) där kemikalier (som t.ex. formaldehyd), syror eller petroleumprodukter använts för att processa dem.

Vissa vitaminer och mineraler räknas som antioxidativa. De används i stor utsträckning som konservering i djurfoder, i form av blandade tokeferoler (E-vitamin) eller C-vitamin (akorbinsyra). Hur god antioxidativ effekt syntetiska vitaminer och mineraler har, om ens någon alls, är starkt omdebatterat. Sägas kan i alla fall, att påståendet man ofta ser i innehållsförteckningar, om att de skulle vara ”av naturligt ursprung” är ganska löjligt. För hur naturligt ursprunget än må vara så är det inte mycket kvar av det i den syntetiska antioxidanten. Eller vitaminen.

Ofta kallar tillverkarna syntetiska vitamintillskott för vegetariska, eller rent av veganska. Det låter ju fint på alla sätt och det är lätt att uppfatta det som att innehållet kommer ifrån växtriket, men i själva verket betyder det bara att innehållet inte kommer ifrån animalier. Hur och var vitaminerna framställts framgår sällan.

 

 

”Syntetiska vitaminer är alltid en simpel kemisk substans, medan de naturliga är en komplex blandning av relaterande, liknande och interagerande substanser som levererar näring till kroppen.” [3]

 

 

C-vitamin som exempel

Det som populärt kallas för ”naturlig C-vitamin” framställs genom en process, där majs fermenteras till sorbitol och sedan vätebehandlats tills den förvandlas till sorbos. Sedan tillsätts aceton för att bryta de molekylära banden, vilket bildar isolerad, kristalliserad askorbinsyra (E 300).

En annan populär variant av isolerad C-vitamin är kalciumaskorbat, som prackas på oss som mindre sur C-vitamin. Den är heller inte naturlig. Den är blott ett resultat av att askorbinsyran har reagerats med kalciumhydroxid för att pH-neutraliseras.

 

Låter det obehagligt? De är obehagligt. Och då har vi inte ens kommit till var de syntetiska vitaminerna och mineralerna tillverkas. Och hur de konserveras!

 

 

”Syntetiska vitaminer, som återfinns i förblandningar, har aldrig varit en del av något levande. Det är just det som menas med syntetisk: det förekommer ingenstans i naturen. Syntetiska vitaminer är kemikalier och kroppen känner igen dem som kemikalier. Precis som med vilken annan drog som helst. Det är därför som vitaminer och droger mäts i milligram…” [4]

 

 

Kina störst på syntetiska tillskott

Det är inte precis någon hemlighet att Kina har en stor del av marknaden för tillverkning av läkemedel och vitaminer. Exempelvis, uppemot 90 % av all C-vitamin tillverkas i Kina. Kina står också för den största delen av tillverkning och export av vitamin A, B12 och E.[5]

Och det är bara toppen på isberget. För i väldigt många kommersiella foder ingår något som kallas för förblandningar.

 

Dessa förblandningar kan bestå av vitaminer, mineraler, spårämnen, men också bakteriekulturer, proteinhydrolysat, smakämnen, o.s.v. i all oändlighet, som framgår av bilden här intill. [6] Min kvalificerade gissning är, att allt som kommer efter kycklingfettet i den här innehållsförteckningen är ämnen som ingår i en förblandning. Och var den förblandningen kommer ifrån kan vi bara gissa oss till, eftersom foderproducenten inte är skyldig att uppge detta i innehållsdeklarationen. I själva verket så är den långa listan med namn som knappt går att uttala endast en maskering av det faktum, att om de inte tillsats fodret så skulle djuret drabbas av undernäring, eftersom huvudingredienserna är undermåliga.

 

Förblandningar köps i de allra flesta fall in från Kina. Alla minns väl melamin-skandalen för några år sedan? Då hundar och katter förgiftades av sitt foder och dog. Melaminet var inte tillsatt direkt till något särskilt foder, utan ingick i en förblandning, tillverkad i Kina och som användes av flera olika foderproducenter. Den kinesiska tillverkaren kom helt enkelt på att tillsätta melamin till förblandningen för att så billigt som möjligt höja proteinkoncentrationen. [6]

 

Långa ingredienslistor kan alltså se förtroendeingivande ut, men de är ack så förrädiska. Förutom att de hjälper till att maskera att djuret inte kan leva enbart på de usla ingredienserna, så kan allt möjligt oönskat och potentiellt farligt finnas gömt i de näst intill oläsliga innehållsförteckningarna. Dessutom ska man komma ihåg att enskilda syntetiska näringsämnen såväl som förblandningar ska konserveras med något. Och man kan då vara ganska säker på att det som används är kemiska medel, som t.ex. BHT, BHA, etoxiquin.

 

De foderproducenter som är allra duktigast på att använda förblandningar, är de som producerar så billigt skit som möjligt och säljer det så dyrt som möjligt och som genom sina enorma vinster kan satsa enorma summor på reklam och marknadsföring. Ni vet själva vilka de är, eller hur?

 

 

Jäst

Jag har alltid varit misstänksam mot jäst och produkter som innehåller jäst. Jag undviker det, både för mig själv och för mina hundar. Näringstillskott som baseras på jästkulturer benämns ofta som organiska, eller food-based /matbaserade.

Jag testade en gång ett enzympreparat på mina hundar, som var baserat på jäst, dyrt inköpt från England. Efter att hundarna ätit rekommenderad dos, vid ett enda tillfälle, så stank de av jäst och kliade sig som besatta. Därför undviker jag nu alla tillskott med minsta spår av jäst i.

Jag får också många samtal från hundägare som ger tillskott som är jästbaserade och vars hundar aldrig blir riktigt fria från sin klåda, trots en perfekt kost. När de jästbaserade kosttillskotten plockas bort klaras ofta situationen upp.

 

Detta är förstås min åsikt och min erfarenhet. Det är inget som är hugget i sten på något sätt. Men det finns andra som håller med:

 

 

”Nästan alla de matbaserade vitaminer vi nyligen utvärderat var fermenterade i jäst och bakterier. Dessa jäst- och bakteriekulturer var vanligtvis genetiskt konstruerade för att göra dem giftiga nog för att accelerera deras patogena livsprocess. Detta är ett sätt att fuska genom att använda bakterier och jäst för att bryta ner föda istället för att använda kemikalier. Men i verkligheten är varken processen eller slutprodukten naturlig eller mat-liknande. Den bioteknologiska industrin har funnit ett sätt att lura i oss genmodifierade ämnen genom våra ”naturliga” kosttillskott.”[7]

 

”Det finns inga bra alternativ för kosttillskott längre, man tvingas istället välja det minst dåliga alternativet. Som situationen är, att om man inte använder vitaminer från den kemiska industrin, så använder man istället vitaminer från den biotekniska industrin, vilka är betydligt värre.”[7]

 

”Bryggerijäst och så kallade näringsjäst göder candida… Vid en överväxt av candida blir kroppen oförmögen att ta upp näringsämnen från födan på ett bra sätt. Det ligger alltså en oerhörd ironi i att jäst tillsätts näringstillskott, när den faktiskt förhindrar riktigt näringsupptag.” [7]

 

Summa summarum:

 

  • Undvik alla syntetiska vitaminer, mineraler och antioxidanter.
  • Köp foder med så korta innehållsförteckningar som möjligt, med så tydliga och näringsrika ingredienser som möjligt.
  • Komplettera med naturliga näringstillskott, som bär- och växtpulver, örter och färska grönsaker.
  • Eller ännu bättre, rata alla kommersiella foderblandningar och blanda egen mat, med kött, organ, ben och naturliga tillskott efter behov….

 

…det är märkligt hur ofta jag drar samma slutsats… börjar jag bli tjatig?

 

 

 

Referenser:

[1] www.vitalitypetcare.com/vitamins – What’s Really in Your Vitamins?

[2] Joseph I Boullata, Vincent T Armenti – Handbook of Drug-Nutrient Interactions.

[3] Dr. Royal Lee – How and Why Synthetic Poisons Are Being Sold as Imitations of Natural Foods and Drugs.

[4] Dana Scott, Dogs Naturally Magazine -The Truth About Dog Food And Supplements

[5] https://www.organicconsumers.org/news/most-synthetic-vitamins-are-now-made-china

[6] Läs gärna artikeln i original: http://www.dogsnaturallymagazine.com/think-you-can-avoid-pet-foods-made-in-china/

[7] http://healthwyze.org/index.php/component/content/article/151-the-supplementation-problem-and-our-supplement-recommendations.html

Bilder:

www.bachari.gr

www.wpclipart.com

greaterimmunity.com

flyingzg.com

HundApoteket®

 

HundApoteket har funnits sedan 2007.

HundApoteket har som uppgift att värna om hundens hälsa, genom utbildning, rådgivning och hälsofrämjande produkter.

 

 

HundApoteket® är registrerat som varumärke hos Patent- och registreringsverket

© Copyright. All Rights Reserved.